8 - 0

Efter den krävande bortamatchen mot Ed, där Stenungsund fick kämpa till sista bollen för 8–6, var det ett taggat lag som ställde upp mot Trollhättans BTK B på eftermiddagen. Gästerna kom med ett ungt och ambitiöst lag med ett glatt gäng spelare som tagit steget upp från division 5 – men dessa fick snabbt känna på skillnaden i tempo och rutin.

🔹 Matchens gång

Revanschenergi från start

Stenungsund började på ett helt annat sätt än i premiären mot Ed. Laget var fokuserat, rörde sig med lätthet och spelade med ett lugn som saknades veckan innan.

Först ut var Jan Gustavsson, som tog sig an Trollhättans starkaste kort – Jonathan Hansson. Jan tappade första set med 4–11 men justerade direkt sitt tempo, började variera loopar och serveplaceringar och tog tre raka set (11–5, 11–3, 11–8). Ett typiskt exempel på Jans rutin: en svag inledning förvandlades till total kontroll.

Erik Olsson, som mot Ed kämpade med både tajming och ork efter sjukdom, visade nu att formen är på väg tillbaka. Efter ett trögt första set mot Elias Norlenius (8–11) hittade han rytmen, varierade servarna och vann säkert med 3–1 (11–8, 11–3, 11–6). En viktig moralboost för Erik efter den tunga premiären.

Simon Ebeling fortsatte sin perfekta säsongsstart. Mot Otto Ricks dikterade han spelet från första boll, med både säker serveöppning och överlägsen placementsförmåga. Segersiffrorna 11–9, 11–5, 11–3 speglar den stabilitet han numera utstrålar.

Elvis Soploher, som mot Ed blandade bra sekvenser med lite slarv, visade här upp sitt bästa spel för säsongen. Han höll hög intensitet mot Oscar Munkbo och vann klart med 3–0 (11–9, 11–8, 11–4). Hans forehandtryck satte tonen – aggressivt, men med trygg precision.

Efter första rundan stod det 4–0, och skillnaden i energi jämfört med Ed-matchen var tydlig: inget stress, ingen tvekan – bara spelglädje och kontroll.

Full fart mot 8–0

I andra rundan fortsatte Stenungsund dominera.
Jan Gustavsson besegrade Munkbo med 3–1 (10–12, 11–3, 11–3, 11–5) – en stabil seger där Jan åter visade sin styrka i de längre duellerna.
Simon Ebeling körde över Norlenius med 3–0 (11–2, 11–4, 11–4) i en match där han visade hur man kontrollerar rytmen mot en snabbare motståndare.

Erik Olsson spelade sin mest övertygande match för säsongen. Han var aktiv från start, satte tryck på både serve och returer och vann mot Ricks med 3–0 (11–8, 11–6, 11–7). Det var en insats som visade att han är tillbaka i form – och att matchtempot mot Ed gjort honom gott.

Sist ut var Elvis Soploher, som fick kämpa ordentligt mot Trollhättans främste, Jonathan Hansson. Matchen blev en publikfavorit – fem set fyllda av kampvilja och varierat spel. Elvis vände underläge 1–2 i set och avgjorde efter en stark avslutning (7–11, 11–4, 9–11, 11–8, 11–8). En skön revansch för honom personligen efter förra matchen mot Ed.

Dubblarna spelades inte, då matchen redan var avgjord vid 8–0.

🔹 Individuella prestationer

Simon Ebeling: 🔥 Obesegrad igen – två säkra segrar utan setförlust. Spelar med pondus, variation och total kontroll.

Jan Gustavsson: Två vinster, båda välspelade. Hans rutin och förmåga att läsa motståndarna gav tydlig trygghet i laget.

Erik Olsson: 💪 Krigade på med lösningar – två stabila segrar och framför allt mycket bättre rörelse och energi än i Ed-matchen.

Elvis Soploher: 💥 Två vinster – en ren 3–0 och en heroisk femsetare. Viktig moralisk vändning efter premiären.

📌 Slutsats

Efter den nerviga segern mot Ed var det ett helt annat Stenungsund som visade upp sig här – tryggt, fokuserat och med tydlig revanschlusta. Laget visade varför man hör hemma i toppen av division 4, och den gemensamma insatsen – fyra spelare, åtta vinster – symboliserar lagets styrka just nu. Slutsiffrorna 8–0 speglar inte bara klasskillnad, utan också en mental seger: Stenungsund är tillbaka i balans.