Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Bordtennisens historia i Stenungsund tog sin början på 1960-talet när bordtennissektionen formellt grundades inom Stenungsunds IF (SIF). Detta initiativ ledde till att två bordtennisbord införskaffades och ställdes upp i SIF-gården på Idrottsvägen/Gärdesvägen. Under vinterhalvåret fick borden en central plats i lokalen, som annars användes för sociala evenemang och fester. Kombinationen av bordtennis och det sociala livet gjorde sektionen till en samlingspunkt för lokala idrottare. Lasse Carlsson var tidigt med som tränare och var oerhört duktig på skapa god stämning. Det var mindre av regelrätt träning. Han såg i första hand till att spelarna träffades hade kul och spelade lite pingis. Royne Carlsson berättar hur man tränade på SIF-gården: ”Det var lågt i tak och bjälkarna ställde till det ibland. Vi tränade två gånger i veckan och samlades ofta där på fredagskvällarna, tog med oss lite godis och spelade rundpingis.”
Många av de första spelarna var aktiva fotbollsspelare från både SIF, Tjörn och Orust, vilket bidrog till en redan välfylld grupp av entusiastiska spelare. Bland dem som anslöt sig tidigt fanns Ulf Wingfors, Per-Olof Lysell, Lars Ruckman (Ruckmans Bokhandel) och Karl-Olof ”Knallen” Berlin samt Royne Carlsson. En central spelare för denna tidiga grupp var en talangfull bollspelare i 20-årsåldern, vid namn Dan Olsson, som tog på sig rollen att organisera matcher och inspirera andra att delta.
Även damerna kom tidigt att spela en viktig roll i Stenungsunds bordtennis. Redan från starten på 1960-talet fanns Lena Olofsson, Lena Karlsson, Sylvia Eriksson och Gunhild Arby, tillsammans med andra som Inga-Lill. Deras engagemang och spelglädje bidrog till klubbens första damlag och lade grunden för en stark och aktiv damverksamhet. Under ledning av Tedde Holmberg började damerna delta i tävlingar och serier, vilket snabbt ledde till att fler kvinnor i regionen inspirerades att ta upp sporten. Även Lasse Carlssons dotter, Lotta, deltog till viss del, vilket stärkte familjens band till bordtennisen i Stenungsund.
År 1963 tog sektionen ytterligare ett steg framåt genom att registrera sig inom Svenska Bordtennisförbundet, vilket möjliggjorde deltagande i det formella seriesystemet. Klubben började spela i Bohuslän-Dals distriktsserie, sannolikt i den lägsta divisionen, division 4. Motståndarlagen utgjordes av andra närliggande klubbar som Kållekärr, Skärhamns IK, BTK Komet, Varekils IF, IFK Valla, Gilleby IF och Torp GOIF. I Kållekärr fanns många duktiga damspelare med bl.a Marianne Ivarsson, Majvor och Kerstin Edvardsson. Varekil var också starka på damsidan, med systrarna Barbro och Monica Erlandsson som profiler, medan SIFs bordtennis sakta men säkert byggde upp både dam- och herrlaget.
En av distriktets bästa spelare, Alf Knutsson, som kom från Varekils IF, tränade själv i Stenungsund tillsammans med SIF-spelare. Han fortsatte sin karriär och nådde elitnivå, med spel i högsta ligan för Spårvägen i Stockholm. Under samma tid grundades också nya bordtennisklubbar i regionen, och spelare från klubbar som Kungälvs BTK och Uddevalla BTK bidrog till att skapa ett brett nätverk av motståndare och vänner.
I vår närhet fanns flera aktiva bordtennisklubbar. Kungälvs BTK, där Johan Lind var en drivande kraft och storebror till framgångsrika Erik Lind, var en av dessa. Göteborgs största klubbar var BTK Linné, Mölndals BTK, IFO, Stendy, Warta och Partille, där Kurt Moll hade stor påverkan. I Uddevalla fanns BTK och BTK Silva med flera färgstarka profiler, som Kona och ”Skopa” Johansson. Ödsmåls IK hade bland annat Lasse Pettersson, som spelade med ett slätt trärack – ett unikt inslag.
I Skärhamns IK var Henry ”Vabis” Karlsson en skicklig defensivspelare samt Bror Strandberg som en del av ett starkt lag med spelare som Stefan Gustavsson, som även spelade fotboll för GAIS. Uddevalla BTK hade Lennart Härdner, Kjell Holm och Reine Arvidsson som kom från en bordtennisfamilj; hans far Arne var ordförande i Bohuslän-Dals förbund. Ture Johansson var också en färgstark spelare i UBTK, alltid med perfekt inoljat hår och sin fru på längtaren.
Andra framstående klubbar var Munkedals BTK, där Sola Hansson drev på verksamheten och startade tävlingar som BTK Munken varje höst, och Smögens BTK med den vänsterhänte Lukas Hansson och hans starka backhand. I närliggande Väjern bildades BTK Dalen, som lockade många spelare så som Anders Claesson och Jens Wallin. Även Strömstad och Trollhättan var bordtennismetropoler, där Trollhättans pingisgymnasium blev en viktig plats för talanger som Örjan Glans och den framtida förbundskaptenen Glenn Östh som var med och rev den Kinesiska muren.
Lasse Carlsson, som redan var en central figur, såg till att klubben hade kontinuerlig tillgång till kvalificerade tränare och organiserade träningarna med stor omsorg.
Herrlaget bestod under denna tid av Roine Karlsson, Dan Brännhed, Conny Karlsson, Hjert-Inge ”Ärtan” Hugosson, Leif Johansson och Bengt Pettersson. En minnesvärd profil i detta lag var Bengt Pettersson, känd för sin hängivenhet att slänga sig efter bollar och ansåg att ju mer han slängde sig, desto bättre spelade han.
Damernas LAG DM seger
1967 segrade klubbens damer i Lag DM. Lena Karlsson var i spetsen för laget och kom de kommande åren bli en av klubbens främsta profiler. Tillsammans med Gunhild Arby och Sylvia Eriksson bildade hon ett starkt damlag. Lena anförde laget och coachade sina lagkamrater med energi, medan Sylvia – yngst i truppen – imponerade med sin kraftfulla forehand.
Den unga Michael Holmstedt gjorde sin entré i bordtennisvärlden under denna period, och 1968 deltog han i sin första tävling, BT Munken, där han som 12-åring vann pojkar B-klassen och kom trea i pojkar A-klassen. Detta resultat visade inte bara Michaels talang utan också klubbens förmåga att utveckla unga spelare. Tränare som Lasse Carlsson säkerställde att alla fick kvalitativ träning och lade grunden för en stark tävlingskultur.
Det fanns spelarträffar igång för både herrar och damer under säsongen 1967. Det spelades på olika platser i Bohuslän. Från Stenungsund deltog Jan Mattsson, Lars Ruckman, Dan Brännehed, Royne Carlsson, Conny Karlsson, Bengt Pettersson, Key Kjellberg, Lena Karlsson, Inga-Lill Andersson, Sylvia Eriksson, A.-Charlotte Karlsson, Gun-Britt Räffling och Christina Karlsson.
Lena Karlsson vann Damer grupp B.
Den unga Michael Holmstedt gjorde sin entré i bordtennisvärlden under denna period, och 1968 deltog han i sin första tävling, BT Munken, där han som 12-åring vann pojkar B-klassen och kom trea i pojkar A-klassen. Detta resultat visade inte bara Michaels talang utan också klubbens förmåga att utveckla unga spelare. Tränare som Lasse Carlsson säkerställde att alla fick kvalitativ träning och lade grunden för en stark tävlingskultur.
S-pokalen – Den första egna tävlingen
1968 startade S-pokalen – SIF:s egen pingistävling – som spelades i Stenungskolans gymnastiksal med hela 269 starter. Turneringen gav ett netto på 1300 kronor, vilket blev ett viktigt tillskott till klubbkassan. Redan 1969 hade tävlingen växt till 371 starter. Det blev början på en tävling som skulle återkomma under olika namn många år framöver.
Säsongen 1968 avslutades med klubbmästerskap i sex klasser. Säsongen var, trots att representationslaget ramlat ut högsta distriksdivision, framgångsrik. Dels hade det kommit fram en del juniorer och pojklagsspelare som lovade gott för framtiden. Dels hade det nybildade damlaget hävdat sig fint i sin första start i seriesammanhang. På ledarsidan hade "Teddy Nils-Erik Holmberg" genomgång utbildning till distriktstränare.
Resultaten från klubbmästerskapen visade
Herrar: 1) Jan Mattsson 2) Lars Ruckman 3) Royne Carlsson 4) Dan Brännehed 5) Conny Karlsson
Herrar juniorer: 1) Dan Brännehed 2) Royne Carlsson 3) Conny Karlsson 4) Bengt Petterson 5) Key Kjellberg
Pojkklass: 1) Bo Pettersson, 2) Mikael Tengberg 3) Peter Karlsson 4) Ralf Pettersson 5) Stellan Ahlström
Damseniorer: 1) Inga Lill Andersson 2) Lena Karlsson 3) Sylvia Eriksson 4) Gunhild Anby 5) Ingamari Johansson
Damjuniorer: 1) Lena Karlsson 2) Sylvia Eriksson 3) Ann-charlotte Carlsson 4) Ingamarie Johansson 5) Gunnbritt Räffling
Flickklass: 1) Sylvia Eriksson 2) Ann-Charlotte Carlsson 3) Anna-Karin Börjesson 4) Mari Thorbjörnsson 5) Anette Körner
1969 blev ett framgångsrikt år för klubben. B-laget vann sin serie och junior- och pojklagen vann sina serier överlägset. Damernas A-lag kom på andra plats i division 4. Flickorna vann också DM i lag. Men den riktigt stora framgången fick flicklaget Lena, Gunhild och Sylvia till slutspel i Flicklagspokalen som idag motsvaras av LAG SM för flickor. I slutspelet i Stockholm blev flickorna trea. En otrolig prestation. I kvartsfinalen som gällde slutspelsplatsen kom Varbergs Ann-Christine Hellman i laget till idrottsgården. Ett laddat SIF-lag vann matchen med 5–4 och Hellman satt utanför klubblokalen och grät ut sin ilska och besvikelse när matchen var över. Ann-Christine Hellman blev sedermera svensk mästarinna sju gånger och tog en silvermedalj i EM samt vann Europa topp 12, 1975 och 1976. Lena Karlsson blev efter denna framgång inbjuden på träningsläger för de bästa juniorerna i Sverige. Tränare var storspelaren Hasse Alsér, som bland annat blivit dubbelvärldsmästare tillsammans med Kjell Johansson. Lena Karlsson blev därmed även ett namn nationellt.
En koncentrerad Royne Carlsson till vänster i bild med sin dubbelpartner Lars Olsson från Svanesund
1969 blev ett framgångsrikt år för klubben. B-laget vann sin serie och junior- samt pojklagen vann sina serier överlägset. Då damlaget också kommit trea i flicklagspokalen nationellt markerade klubbens mest framgångsrika år ditills.
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies