1970-talet: Intensiv träning

1970 fortsatte framgångarna. Klubben hade sex lag i lag-DM, varav fem tog medalj. Lena Karlsson lyckades, trots att hon bara var 16 år, vinna Damseniorklassen och Sylvia Eriksson blev distriktsmästare i Flickklassen. Lena nådde damklass 1-nivå och Sylvia, Conny och Bengt tävlade i klass 3.

1971 var det fina resultat i seriespelet. A-laget kom trea i division 4, B-laget och pojklaget vann sina serier. Juniorlaget om två och flicklaget trea i sin serie. Spelarna blev allt högre klassade. Bengt Petterson, Royne Carlsson, Conny Karlsson och Sylvia Eriksson blev klass 2 spelare och Lena klass 1 spelare. Framgångarna sporrade också till ökad träning och fler ungdomar i klubben. Klubben hade svårt att ta emot alla nya spelare. Tre tränare var aktiva under vintersäsongen. Centralskolan ställde upp med lokaler och bord. 

Lena Karlsson och Sylvia Eriksson hade fina framgångar på Västsvenska mästerskapen. Lena blev trea i juniorklassen och Sylvia kom fyra i flickklassen och tillsammans blev de fyra i juniordubbeln. Tävlingarna hade mycket hög klass då blivande världsmästaren Stellan Bengtsson och dubbelvärldsmästaren Kjell ”Hammaren” Johansson deltog. Royne Carlsson berättar att det kändes stort att vara på samma tävling som Kjell och Stellan. Här gjorde också den unge Michael Holmstedt ett avtryck, och ett särskilt uppmärksammat mixedpar bildades av Lena Karlsson och Mikael Svensson från Mariestad, som senare blev tränare för Stenungsund under två olika perioder.

Det engelska juniorlandslaget besökte Stenungsund för uppvisningsmatcher och det drog 50-60 åskådare i Stenungskolans gymnastiksal. Det var lite av en ”landskampskänsla” över mötet. SIF hade förstärkt med Dennis Pettersson allsvensk spelare i BTK Linne, Göteborg. Engelsmännen vann med 5-2 men SIF gav hårt motstånd, hårdare än vad siffrorna skvallrade om. Engelsmännen hade spelat flera matcher i Sverige och Peter Taylor var obesegrad inför mötet i Stenungsud. Men segersviten blev till ända när Dennis Pettersson. Det var täta drabbningar där Bengt Pettersson bjöd på spel som fick publikens gillande. Även han var nära att slå Peter Taylor och hade 20-17 i båda set men fick se sig besegrad.  Royne berättar att det var nervöst första matchen men sedan släppte. Han pressade både Simon Heaps och Peter Taylor i de kommande matcherna till hårda treset matcher. 

Säsongen 1971-1972 fick klubben en ny tränare i Roy Olsson. Roy hade bakgrund som mångårig allsvenska spelare för BKT Linne men också som tränare för svenska juniorlandslaget samt flera klubbar. SIF:s supporterklubb stod för merkostnaden! En utmaning för klubben var att träningen fick ske på flera håll i olika lokaler. Det var ett 30-tal spelare som Roy fick ansvar för. Förhoppningen inför säsongen var att herrarna skulle följa i spåren på de redan så framgångsrika damerna. 

År 1970 blev den då 13-årige Micael Holmstedt uttagen till A-laget. I laget spelade också Roine Carlsson, Dan Brännhed, Conny Karlsson och Bengt Pettersson (Petterssons Bosättning). Trots sin unga ålder började Micael inom kort att konkurrera med flera av de äldre spelarna, vilket imponerade och satte honom i fokus som en lovande talang. Redan året därpå, 1971, började hans jakt på starka jämnåriga motstånd, och han fann träningspartners i tre andra unga spelare – Tommy Samuelsson, Thomas Johansson och Thomas Binder. De fyra ungdomarna bildade snart en träningsgrupp och blev ett starkt tillskott till A-laget.

Tommy och Micael, som tränade och spelade nästan varje dag, utmärkte sig särskilt genom sin flit och passion. Gruppen deltog även i pingisläger i Töreboda och blev ofta uttagna till det årliga distriktslägret i Dals-Ed. Vid den här tiden, i början av 1970-talet, hade pingisen en boom i Sverige – nästan varannan villa hade ett pingisbord i källaren, och sporten var populär över hela landet. Här nedan ser vi några bilder på Micael och Tommy från SIF-gården samt när dom 55 år senare var nere i hallen 2023 och väckte sina dubbelfärdigheter till liv igen.

I början på 1970-talet är Tommy rankad 1:a i Bohuslän-Dal pojkar B (12 år) och Micael 2:a i pojkar A (14 år)

En del faller ifrån i träningsgrupperna, men spelare som tillkom kring denna tid var Dan Johansson från Ucklum och Jan-Erik Johansson som senare öppnade Galleri 75 i Stenungsund.

Lasse Carlsson var fortsatt drivande och såg till att Lars ”Sverre” Andersson, Dennis Petterson och Mikael Svensson, alla allsvenska tränare och spelare, som kom till lilla gymnastiksalen på Stenungskolan för att leda träningarna två gånger i veckan. Träningarna delades upp i A- och B-grupper, och ungdomarna utvecklades snabbt till att bli nationellt konkurrenskraftiga.

Under 70-talet framhölls Tommy som en av föreningens största löften, med en fjärdeplats på ungdoms-SM som den stora höjdpunkten.

Höstsäsongen 1974 inleddes med vissa utmaningar för Stenungsunds IF bordtennissektion, då två av deras planerade träningskvällar i Kyrkenorumsskolan försvann utan att ersättas, vilket lämnade dem med en enda träningskväll i veckan. Den återstående kvällen, som lagts tidigt vid 16:15, skapade ytterligare problem då få vuxna hade möjlighet att närvara och leda träningarna på den tiden. Trots detta steg Sam Larsson fram som ledare för grupp C, med hjälp av Mikael Thengberg vissa kvällar. Gruppen består av en blandning av unga spelare, både pojkar och flickor, och här läggs grunden för framtidens spelare.

För mer erfarna spelare i grupperna A och B har träningen fortsatt i Stenungsskolans lilla gymnastiksal. Grupp A, som inkluderar spelare från seniorlagens A-, B- och C-lag, tränar två gånger i veckan, under ledning av tränarna Kenneth Nilsson och Royne Carlsson. Grupp B, som är den närmast underliggande nivån, tränar på onsdagar med Micael Holmstedt och Tommy Samuelsson som tränare. Här får spelarna en blandning av övningar och matchspel, och det finns en tydlig progression från nybörjare till etablerade spelare i A-gruppen. Det har dock noterats att träningsutrymmet inte räcker till; för att möta behoven har föreningen aktivt försökt få tillgång till fler träningstider, men hittills utan framgång.

För de yngsta nybörjarna finns även träning igång i Kristinedalsskolan, där Allan Regnander håller i träningar på tisdagar och torsdagar. En ytterligare nybörjargrupp, under ledning av Sten Reuterberg, är i uppstarten. Här fokuserar man på grunder och introducerar de unga till sporten. När spelarna utvecklas och färdigheten ökar, kommer de gradvis att flyttas till de högre grupperna för att möta större utmaningar.

Seriespelet har också kommit igång och SIFs lokal vid idrottsplatsen har varit en livlig plats för matcher den senaste veckan. A-laget, bestående av Tommy Samuelsson, Micael Holmstedt, Dan Johansson och Conny Karlsson, inledde starkt och tog en seger mot Partille IF med 6-1. B- och C-lagen samt pojklagen har också gjort fina insatser med varierande resultat, och klubben noterar flera segrar bland sina lag, trots en något haltande träningsstart. Totalt spelades 15 matcher under den första omgången, och SIF vann åtta av dessa. Några motståndare, som Melleruds BTK och BTK Silva, visade sig dock vara svåra att övervinna, särskilt för pojklagen i elitserien som fortfarande bygger upp sin erfarenhet.

En av säsongens stora höjdpunkter är SIFs egna turnering, S-pokalen, som ska spelas den 1 och 2 november i Stenungsskolans gymnastiksalar. Denna turnering lockar hela distriktseliten och ger spelare i alla åldersklasser chansen att tävla på hemmaplan. För att säkerställa att arrangemanget blir framgångsrikt behövs frivilliga föräldrar till försäljning och organisering av bland annat förtäring. Intäkterna från denna tävling är en betydande del av föreningens ekonomi, och ett välordnat arrangemang är därför avgörande för klubben.

För att stärka klubbkänslan har föreningen även gjort en satsning på gemensamma klubbdräkter. Under sommaren sökte SIF sponsorer för att göra klubbkläderna mer ekonomiskt överkomliga, och de lyckades få till ett avtal med Cykel och Fritid på Stenungstorg. Som en del av avtalet får företaget ha sin logotyp på ryggsidan av klubbens träningsoveraller och tröjor, vilket möjliggör ett rabatterat pris för medlemmarna. Medlemmarna ser nu fram emot att snart kunna bära klubbens helröda dräkter med stolthet, även om leveransen ännu inte är på plats.

Denna höstsäsong markerar en tydlig ambition hos Stenungssunds IF att bygga en hållbar och stark bordtennissektion. Med en kombination av engagemang från både ledare och medlemmar, en bred ungdomsverksamhet och satsningar på klubbkänsla och laganda, strävar SIF efter att skapa en förening där alla – från nybörjare till seniorer – kan trivas och utvecklas.

Det var seriefinal, och laget behövde ha alla spelare på plats. Micael hade dock oturligt nog bokat en skidresa som krockade med denna avgörande match. Hans flyg skulle landa på Torslanda flygplats klockan 14:00, medan seriefinalen var schemalagd att börja en timme senare, klockan 15:00, på SIF-gården i Stenungsund. Eftersom det var den sista omgången i serien kunde matchen inte flyttas.

Enligt alla rimliga beräkningar skulle Micael missa matchen – att ta sig igenom utcheckningen på flygplatsen och sedan köra de sex milen till Stenungsund på under 60 minuter verkade vara en omöjlig uppgift. Men eldsjälen Lasse Carlsson vägrade acceptera att laget skulle stå utan Micael i denna avgörande match.

Lasse tog därför kontakt med sin vän Kurt Nilsson, som var polis, och tillsammans smidde de en plan. När Micael landade stod Kurt redo på flygplatsen, och genom en blixtsnabb insats fick han Micael igenom tull och utcheckning på rekordtid. Därefter satte de sig i bilen, och med blåljus och högsta fart eskorterade Kurt Micael hela vägen norrut till SIF-gården.

Läs hela artikeln nedan för den dramatiska upplösningen.

Under mitten av 70-talet blev SIFs bordtennis alltmer framstående och arrangerade årligen tävlingar som Cedes färgpool denna bytte sen namn till Neste-poolen, som snabbt växte från en distrikts- till en regionstävling med över 15 bord och 127 deltagare. Tävlingarna lockade spelare från hela västra Sverige och blev en viktig mötesplats för både etablerade spelare och nya talanger. SIFs bordtennis etablerades som ett centrum för bordtennis i regionen och bidrog till att lyfta sporten till nya höjder.

1976 inleddes bygget av Sundahallen, och 1977 invigdes hallen som skulle bli klubbens nya hem. Hallen hade en dedikerad pingisdel med tio bord och blev snabbt en viktig tränings- och tävlingsplats. Vid invigningen anordnade klubben sitt första DM och fick Stenungssund möjlighet att visa sin organisatoriska styrka genom att arrangera en av distriktets största bordtennistävlingar med 869 starter på 20 bord, där spelare från hela regionen deltog. Micael och Tommy spelade även en uppvisningsmatch som en del av invigningsceremonin, vilket blev en symbol för klubbens växande status inom svensk bordtennis. Ungdomar som Karin Strömberg och Susanne Persson imponerade stort. Karin vann sin klass utan att känna sig hotad, medan Susanne tillsammans med Karin tog hem flickdubbeln.

Damlaget hade också fått en ny generation spelare, där namn som Lotta Andersson, Lotta Frisenhag och Susanne blev framträdande. Susanne, som senare också fungerade som tränare, bidrog till att stärka damlaget, som blev en stabil del av klubbens verksamhet.

1978 blev en milstolpe när Annelie Regnander, Karin, Susanne och Anette Halldén sammanstrålade i Sundahallen. Dessa spelare tog snabbt kliv uppåt i seriesystemet. Satsningen leddes under en period av Lars Svensson från Kungälv, som införde hårdare träning och fler träningstillfällen. Resultatet blev ett damlag som avancerade från division III till division I på några år. I division II var laget så överlägset att de avslutade säsongen sex poäng före närmaste konkurrent. I samband med avancemanget till division I så gjorde tränaren Mikael Svensson från Mölndals BTK entré, där han själv var spelare i MBTKs elitlag.

Vid distriktsmästerskapen blev Stenungsunds IFs tjejer nästan oslagbara. Susanne tog flera titlar varje år och dominerade distriktet, medan yngre spelare som Anette och Anneli också visade framfötterna. Vid DM i Mellerud 1982 vann Susanne fem klasser, inklusive seniortiteln, och blev DM-drottning.

Vid denna tid fortsatte Micael och Tommy att träna ungdomar i Sundahallen, vilket skapade en stark ungdomsverksamhet. Bland de unga spelarna som växte fram fanns Göran Johansson, Åke Andreasson och Ulf Andreasson. Dessa unga talanger skulle utgöra en viktig del av klubbens framtid, och deras engagemang symboliserade den växande borden av unga spelare som såg upp till klubbens pionjärer. Som för många andra duktiga ungdomar blev Åke i unga år tränare i föreningen. Han skulle sedan in på 90-talet axla ordförandeskapet som blott 24-år.

1980-talet stod nu inför dörren, och Stenungsunds bordtennis fortsatte att utvecklas, präglad av den stabila grund som lagts under 60- och 70-talen. Med nya träningsmöjligheter, en välfungerande hall och en engagerad ledarstab stod klubben redo att ta sig an nya utmaningar och framgångar. Med en uppsjö av titlar för att nämna Susannes 15 DM-titlar blev det tydligt att satsningen på ungdomar bar frukt. Stenungsunds IF blev en ledande kraft inom Bohuslän-Dals bordtennis och fortsatte att utveckla spelare som inte bara dominerade lokalt utan också hävdade sig nationellt.