1980-90: En ny generation

1980-talet inleddes med ett starkt fokus på ungdomsutveckling, och en ny generation spelare började hitta sin plats i Stenungsunds bordtennis. Jan Tinnberg, som kom in i klubben vid åtta års ålder 1980, fick upp ögonen för sporten under ett ”prova på”-tillfälle. Jan kom att träna under Susanne Perssons ledning, som hade en strikt träningsstil med mycket fokus på fysik , vilket satte en stark grund för hans utveckling.

1981 anordnade klubben DM i Sundahallen, där Jan deltog i pojkar D-klassen och placerade sig på femte plats. Vid samma tillfälle deltog även Tomas Buza och Magnus Kilstedt, den senare från Munkedals BTK, som vann pojkar D-klassen. Denna tävling markerade början på Stenungsunds närvaro i större tävlingssammanhang och etablerade klubben som en arena för unga talanger i regionen.

På damsidan var Stenungsund mycket framstående under denna tid. Klubben hade ett starkt damlag som tävlade i näst högsta serien, med profiler som Anneli Regnander, Ulrika ”Ulle” Andersson och Viviann Karlsson. Anneli, som blev något av en stjärna i klubben, hade en aggressiv spelstil och blev en viktig ledare för damlaget. Tillsammans med andra lagkamrater som Susanne Mårtensson, Karin Strömberg, Sara Nykvist, Camilla Davidsson, Lotta Olausson och Lena Johansson samt andra engagerade spelare, nådde damlaget flera framgångar i seriesystemet och satte Stenungsund på bordtenniskartan även på damsidan.

Runt 1982 började klubbens träningsgrupper att organiseras tydligare med tre nivåer – A, B och C-gruppen. Det gav spelare i olika åldrar och erfarenhetsnivåer möjlighet att träna på sin nivå och utvecklas i sin egen takt. Det var också under denna period som flera ungdomsspelare anslöt till klubben, inklusive Ola Högberg och Johan Hagberg från Myggenäs. Jan Tinnberg, tillsammans med Fredrik Roos, blev snabbt framstående spelare i klubbens pojklag och tävlade framgångsrikt i regionen. Åke Andreasson som vid denna tidpunkt tävlade för Svanesund var en viktig ledare för det nya ungdomsgänget.

Stenungsunds IF dominerade helt pojkklass A i bordtennisturneringen BT-Munken i Munkedal. De tre första platserna gick till Stenungsund, och dessutom tog fem av klubbens spelare plats i kvartsfinalen. Håkan Andreasson vann klassen efter en finalseger mot Ola Högberg. Det var ingen turvinst för Håkan – på sin väg till segern besegrade han bland annat Magnus Kallas (rankad etta i Bohuslän/Dal), David Starck och slutligen Ola Högberg. ”När Håkan är i form är han näst intill omöjlig att rå på.”, konstaterar en av ledarna.

Elionor Karlsson från Torps GoIF, som sedan kom att spela för SIF, visade att hennes svacka under de västsvenska mästerskapen bara var tillfällig. I både flickklass A och B vann hon övertygande och placerade västsvenska mästarinnan Marie Eriksson från Eds FF på tredje plats i flickklass B.

Andreas Johansson från Svanesunds GIF bjöd på en överraskning i pojkklass C genom att besegra Henrik Hansson från Uddevalla i finalen. Även Henrik är regerande västsvensk mästare, men Andreas hade en riktigt bra dag och tog hem segern.

Under denna tid fick klubben stor draghjälp från profiler som Lasse Carlsson, som hade en sportbutik i Stenungsund och stöttade klubben på flera sätt. Carlsson såg till att träningsgrupperna hade tillgång till både utrustning och kvalificerade tränare.

Åren 1984-1985 blev särskilt framgångsrika för Stenungsunds pojklag, som bestod av Jan Tinnberg, Johan Hagberg och Fredrik Roos. De tävlade i pojklagspokalen, motsvarande lag-SM, och laget tog sig hela vägen till de åtta bästa i Sverige. Ett särskilt minnesvärt ögonblick inträffade när laget besegrade Mellerud i en mycket jämn lagmatch som avgjordes i den sista matchen, vilket stoppade rivalen Tomas Buza från att avancera.

Vid riksfinalen ställdes Stenungssund mot mycket starkt motstånd och slutade på en hedervärd åttonde plats. Året därpå deltog klubben återigen i pojklagspokalen, men denna gång med förstärkning från bröderna Joakim och Andreas Johansson, som kom från BTK Komet i Ellös. Trots sjukdom kämpade laget sig till en femteplats, vilket cementerade klubbens rykte som en framstående ungdomsklubb på nationell nivå. Andreas Johansson, som senare också vann tre DM-titlar, blev ett starkt tillskott och en viktig spelare för lagets framgångar.

Per-Anders Josefsson och Elvis Soploher kompletterade ungdomstruppen och skapade en bredd som gjorde klubben till en av regionens främsta ungdomsklubbar.

Vid denna tidpunkt slutade också Micael och Tommy i A-laget och satte punkt för en 15 år lång period som A-lagsspelare.

Under mitten av 80-talet fortsatte Stenungsund att bygga upp sin tävlingsverksamhet. Förutom Cedes färgpool anordnade klubben även DM och Västsverige Topp-12, där unga talanger som Jan och Joakim Johansson, samt David Stark och Ola Högberg deltog i P13- och P15-klasserna. Tävlingarna lockade spelare från hela Västsverige och gjorde Stenungsund till ett regionalt centrum för bordtennis.

Klubben fick också tillskott av spelare från närområdet, inklusive Ödsmål, som tränade både i Sundahallen och i Ödsmål. Detta inflöde av spelare bidrog till klubbens framgångar, och engagerade ledare som Eva Roos, Britt-Marie Andreasson och Hans-Åke Stark, dåvarande ordförande, spelade viktiga roller i klubbens utveckling.

1987 noterades att SIF:s pingissektion hade över 150 medlemmar, och A-gruppen tränade upp till sex timmar i veckan. Herrlaget spelade i division 3 med spelande tränare Torbjörn Olsson, damlaget i division 1, och klubben hade ett farmarlag i division 6.

Andreas Johansson blev under 1987–1988 klubbens mest framstående spelare på nationell nivå och deltog i kadettlandslaget för 13-åringar. Vid DM 1987 vann han både P13, P15, Herrjunior och Herrjuniorodubbeln med brorsan. 5 år senare så tog han SM-guld som junior 1992 då han tävlade för Lyckeby BTK. Med en karriär, under 90-talet, som utlandsproffs i Europa får man utnämna Andreas till Stenungsunds främsta bordtennisspelare genom tiderna.

Under DM 1987 tog Stenungsunds IF och farmarklubben Stenungsunds BTK tillsammans 18 medaljer, vilket var ett rekord för klubben. Andreas Johansson dominerade genom att vinna både P13, P15 och herrjunior, samt herrjuniordubbeln tillsammans med sin bror Joakim Johansson. David Starck och Ola Högberg var fortsatt ledande i ungdomslagen, medan Jan Tinnberg visade sin styrka genom att ta brons i P15-klassen. Andra starka prestationer stod Peter Björklund, Elvis Soploher, och Håkan Andreasson för, som alla bidrog till klubbens framgångar i herr- och juniorserierna.

Bland damerna var Ulrika Andersson och Catarina Nilsson tongivande, där de tillsammans vann damdubbeln i DM.

Bakom de många framgångarna fanns en stark ledarstab bestående av personer som Lasse Svensson, Rolf Fredriksson, Bengt Johansson och Eva Roos. ”Det är flera faktorer som samverkar. En bra organisation, bra ledare och en intensiv träning,” berättade Lasse Svensson, en av tränarna. Med denna grund i kombination med klubbens mångsidiga verksamhet inom både bordtennis och fotboll, byggde Stenungsunds IF vidare på sin vision om att bli en stabil förening för både bredd och spets.