2000: Återstarten

Efter en svår period under slutet av 90-talet, då Stenungsunds bordtennis lades ner, fick sporten nytt liv hösten 2002. Andreas Johansson, en av klubbens tidigare guldspelare, tog initiativ till att återuppliva verksamheten. Den nya föreningen fick namnet Stenungsunds BTF (Bordtennisförening). En avgörande faktor för denna återkomst var Ulrika Niklasson (tidigare Andersson), som hade låtit 20 000 kronor stå kvar på det gamla klubbkontot i hopp om att föreningen en dag skulle återuppstå. Pengarna kom nu till användning för att bygga upp föreningen på nytt.

Tillsammans med Mia Lindgren som tränare och Marie Njord som kassör (vilket hon var fram till 2012) arbetade Andreas för att återuppbygga verksamheten. En nyfiken ung man vid namn Jorge König, nyligen inflyttad från Argentina, ville spela bordtennis. Eftersom de flesta nybörjare var barn tog Andreas snabbt beslutet att ge Jorge rollen som assistenttränare för att låta honom integreras i verksamheten.

De första spelarna som anslöt sig till klubben under denna period var bland annat Maries söner, Johan och Rickard Njord. Den första spelaren att tävla för den återstartade klubben var Elin Lindgren, dotter till Mia, som tidigare tränat och spelat i Skärhamn.

Förutsättningarna för den nya föreningen var dock tuffa. De fasta borden i hallen fanns inte längre kvar, vilket innebar att bord fick fällas upp och ner vid varje träning. Klubben hade sina saker i ett par små skåp utanför hallen och fick arbeta hårt för att skapa en fungerande verksamhet.

Redan 2004/2005 startade klubben ett herrlag som spelade i division 6. Bland spelarna fanns Jan Tinnberg, som spelade den sista herrseniormatchen för klubben på DM 1997, och som nu gjorde comeback efter sju års uppehåll. Elvis Soploher och Jonas Kleen (tidigare Bengtsson) var också med. Jonas hade lagt av runt 1984, men gjorde nu comeback efter 20 år. Laget spelade endast en säsong innan det tillfälligt försvann från seriespelet.

Sent 2005 flyttade Jan Tinnberg tillbaka till Stenungsund och blev en avgörande kraft i klubbens uppbyggnad. Jan, som tidigare varit en framstående spelare i klubben, tog på sig rollen som tränare, tävlingscoach, tävlingsansvarig och ordförande fram till 2013. I brist på ett herrlag på högre nivå spelade Jan parallellt i division 3 och så småningom division 2 för Svanesund.

Vid den första träningen hösten 2006 var endast två spelare på plats. Genom pådrivna insatser från Sara Djärv och Felicia Harming, som delade ut lappar och affischer på Kopperskolan, lyckades Jan sakta men säkert få in fler spelare. Utan deras entusiasm och Jans engagemang hade klubben troligtvis lagts ner på nytt.

Lasse Carlsson var under flera decennier en av de mest drivande krafterna inom Stenungsunds bordtennisförening. Han var inte bara en engagerad ledare och tränare, utan också en person som alltid fanns där när klubben behövde honom – vare sig det gällde att organisera tävlingar, coacha unga spelare, lösa logistiska problem eller se till att spelarna fick rätt förutsättningar att utvecklas. Hans passion för bordtennisen och klubben var omätbar, och han var en viktig kugge i föreningens storhetstid under 70-, 80- och 90-talet.

Lasse var en sådan person som aldrig gjorde något halvhjärtat. När en spelare behövde skjuts till en tävling, när det saknades funktionärer eller om en viktig match skulle avgöras såg han till att allt fungerade. Han var även känd för sin uppfinningsrikedom, något som bland annat visade sig i den legendariska seriefinalen där han såg till att Micael Holmstedt kom fram i tid genom att organisera en poliseskort från Torslanda flygplats till SIF-gården.

Byggde klubben med sitt engagemang

Lasses betydelse för klubben kan inte underskattas. Han var delaktig i allt – från att utveckla ungdomssatsningar till att arrangera tävlingar som S-pokalen och Neste Ungdomspool. Hans arbete i föreningen var avgörande för att Stenungsunds IF kunde etablera sig som en av de ledande pingisklubbarna i Bohuslän-Dal.

Många av de spelare som genom åren utvecklades i klubben hade Lasse att tacka för sitt genombrott. Han såg alltid potential i spelarna, och hans engagemang sträckte sig långt utanför själva pingisbordet. Han följde deras utveckling, stöttade dem i med- och motgång, och såg till att de fick de bästa förutsättningarna för att nå sin fulla potential.

Hyllningskalas för en eldsjäl

Under 2006 ville klubben ge något tillbaka till Lasse för hans ovärderliga insatser genom åren. Man anordnade därför ett pingisskalas i hans ära där flera av de mest framstående spelarna från klubbens historia samlades för att hylla honom. Bland gästerna fanns Micael Holmstedt, Lena Karlsson, Tomas Johansson, Gert-Inge Hugosson, Royne Carlsson och Dan Brännhed – alla med lång och framgångsrik bakgrund i föreningen. Det blev en kväll fylld av nostalgiska återblickar, skratt och tacksamhet över allt Lasse hade gjort för klubben och spelarna.

Evenemanget blev en påminnelse om vilken betydelse Lasse haft för Stenungsunds pingis, och hur många han hade påverkat under sin tid i klubben. Han var den typ av ledare som inte bara formade spelare utan också människor – med sin glöd, sitt engagemang och sin orubbliga kärlek till sporten.

Även efter att hans aktiva tid i klubben var över, levde hans arv vidare i de spelare han coachat och de värderingar han inpräntat i föreningen. Lasse Carlsson var och förblev en av de största eldsjälarna Stenungsunds pingis någonsin haft.

Under de år som klubben varit inaktiv hade Bengt Johansson fortsatt att hålla i bordtennis för barn genom idrottsskolan. Tack vare detta hade många barn fått pröva på sporten, och när klubben återuppstod fanns en naturlig väg för intresserade att ansluta sig. 2005 firade idrottsskolan 20-årsjubileum, och under hösten samma år hade klubben träning två gånger i veckan.

2007 fick klubben ytterligare tillskott på ledarsidan när Anders Bjurström, som ofta deltog i träningarna med sin dotter, tog på sig ansvaret för nybörjarna. Kort därefter anslöt även Peter Brude, som rekryterades genom Bengt och Göran. Peter hade själv spelat i klubben på 70-talet men lagt av som tonåring. Senare skulle han ta över som ordförande efter Jan Tinnberg 2014.

Parallellt fortsatte pingisskolan i samarbete med idrottsskolan, och 2009 blev den officiellt en del av klubben igen. Detta inflöde av unga talanger skapade en stabil bas för framtida tillväxt. Bland de spelare som började synas i tävlingssammanhang fanns Erik Brude, Frida Brude och Emelie Tinnberg. Emelie hade tidiga framgångar och kom bland annat tvåa i BT-Munken i Flickor 8 under hösten 2008.

Hösten 2008 upplevde klubben sin största medlemstillströmning sedan återstarten, efter att Jörgen Persson nått OS-semifinalen. Vid flera tillfällen under hösten hade klubben upp till 30 barn i träningshallen samtidigt.

Under våren 2010 gick Johan Njord, ibland med hjälp av Christoffer Thiel, in som tränare i fortsättningsgruppen med stöd av Peter och Jan.

Seriespel:

• Herrlaget spelade i division 4 och bestod av Håkan Pettersson, Elvis Soploher, Johan Njord, Anna Karlsson, Peter Brude och Pär Areskough.
• Ett damlag startades igen med Anna Karlsson, Fredrika Andersson och Madeleine Ström.
• Ett P11-lag deltog i distriktsserien.

Idrottsskolans pingisverksamhet integrerades slutligen i klubben hösten 2009, och under våren 2010 hade 143 ungdomar prövat på bordtennis genom idrottsskolan.